Det känns som om att varje dag så ska mitt hjärta slitas i tusen bitar, men istället så plågas jag långsamt genom att en bit varje dag slits itu. Jag undrar när dagen jag får må bra kommer, dagen då jag kan känna riktig glädje, då jag får tillbaka mina krafter som de tog ifrån mig. Allt är huller om buller i mitt liv, och jag förstår inte varför dom inte bara kan låta mig få flytta hem, gå ut grundskolan hemma? Jag förstår inte vad jag gör som är så fel? Jag har mognat, fått godkänt i alla ämnen i skolan, jag dricker inte längre, jag röker inte på, jag bråkar inte, jag snor inte, jag är en helt vanlig tonåring. Så snälla, låt mig bara få komma hem? Jag orkar inte mer..
Varje dag kämpar jag, men jag får ju ingenting tillbaka..
Jag försöker lee, jag försöker må bra. Men jag känner ingen lycka i livet. Jag vet inte vem jag är längre. Jag har ingen energi, jag tycker ingenting är roligt längre. Varför lever jag?:`(
Vart i skolan, kändes som man hade varit där i 1000 timmar:/Allt gick väldigt segt idag, menmen..Hade prov i matte, förhoppningsvis får jag iaf E! Nu blir det film och vila, ha de så bra!:)
